Jag köpte Bon på min lediga dag i förrgår. Dock hann jag inte läsa den då (det var ju dubbelavsnitt av Project Runway), så jag sparade den till framöver.
Framöver blev nyss. Det började bra, dock inser jag ganska snabbt att det var "BON44 SOMMAR 2008". Inte nog med att jag tycker att sommaren över lag är väldigt ointressant (varför är sommarkollektioner och dylikt alltid så mycket tråkigare än höst/vinter?), jag vill dessutom bara att det ska bli höst nu. End of summer och asjävlars statoilarbete. Inga mer dumma fasoner från min chef, inga fler tiotimmarspass utan rast. Även om jag aldrig haft såhär mycket pengar, så känner jag inte riktigt att det är värt det. Jag måste hitta ett sätt att leva på, som jag inte blir deprimerad av. Dessutom retas jag av tanken att jag aldrig förr har haft så lite tid på mig att äta, aldrig tidigare gått runt i så långa pass och ändå så väger jag mer än någonsin tidigare. Det retar mig mycket.
Ge mig bara alla höstmagasin, höstväder och kläder efter väder och jag skulle bli så glad.
Idag kom min favoritlastbilschafför in och sa Adjö. Han skulle tillbaka till östkusten och ha sin semester. Jag började nästan lipa. Även om min chef är ett ass så har jag faktiskt haft en del härliga stammisar och jobbarkompisar. Usch it hurts, han var så trevlig, lastbilschaffören som alltid ville ha General lös och hårdpack Prince.
Dock vill jag påpeka att, om inte jobbet hade varit sådant hell hade jag inte heller varit så blödig. Jag kan inte ens höra en Whitney Houston-ballad på radion utan att kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Inte för att jag egentligen är ledsen, men jag vet inte, jag har bara blivit så blödig. As-blödig.
Om en vecka fyller jag år, söndagen därpå flyttar jag till Dalsland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar