jag vet inte heller varför bilderna fick konstiga färger, de var ok i ps. jaja. det är mitt oupppackade rum i alla fall! puss.

"VÄLKOMMEN!" stod det på den fula griffeltavlan.

Jag har just blivit ensam i dals långed. Pappa och Maud åkte just. Jag är bakfull och mitt rum är jättekallt (även om elementet är på). Än så länge har det flyttat in två andra flickor i korridoren och jag har koll på vilka hyllor som är mina i köket.

Mitt rum är en disaster. Visst, det är fräscht men jag känner mig så malplacerad. Tanten på bengtsforsshus påstod att rummet skulle innehålla en säng och en byrå. Inte två garderober, skrivbord, fasta vägghyllor, fasta tavlor och gardiner. Och en skitful sänggavel och matchande skitful stol. När jag tittade på norrköpingtjejens rum hade hon fått det jättemysigt, och hon hade fått en mycket finare sänggavel! Min är stålgrå och maskulin. Jag är väldigt avundsjuk.

Dock är inte hoppet helt borta. Bara jag får bort de jävla gardinerna (också de skitfula och smaklösa). Sedan är jag lite nervös och fortfarande väldigt bakfull. Åh den jävla fula byrån. Skitbyrå.

Every day is like sunday.

Jag köpte Bon på min lediga dag i förrgår. Dock hann jag inte läsa den då (det var ju dubbelavsnitt av Project Runway), så jag sparade den till framöver.

Framöver blev nyss. Det började bra, dock inser jag ganska snabbt att det var "BON44 SOMMAR 2008". Inte nog med att jag tycker att sommaren över lag är väldigt ointressant (varför är sommarkollektioner och dylikt alltid så mycket tråkigare än höst/vinter?), jag vill dessutom bara att det ska bli höst nu. End of summer och asjävlars statoilarbete. Inga mer dumma fasoner från min chef, inga fler tiotimmarspass utan rast. Även om jag aldrig haft såhär mycket pengar, så känner jag inte riktigt att det är värt det. Jag måste hitta ett sätt att leva på, som jag inte blir deprimerad av. Dessutom retas jag av tanken att jag aldrig förr har haft så lite tid på mig att äta, aldrig tidigare gått runt i så långa pass och ändå så väger jag mer än någonsin tidigare. Det retar mig mycket.

Ge mig bara alla höstmagasin, höstväder och kläder efter väder och jag skulle bli så glad.

Idag kom min favoritlastbilschafför in och sa Adjö. Han skulle tillbaka till östkusten och ha sin semester. Jag började nästan lipa. Även om min chef är ett ass så har jag faktiskt haft en del härliga stammisar och jobbarkompisar. Usch it hurts, han var så trevlig, lastbilschaffören som alltid ville ha General lös och hårdpack Prince.

Dock vill jag påpeka att, om inte jobbet hade varit sådant hell hade jag inte heller varit så blödig. Jag kan inte ens höra en Whitney Houston-ballad på radion utan att kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Inte för att jag egentligen är ledsen, men jag vet inte, jag har bara blivit så blödig. As-blödig.

Om en vecka fyller jag år, söndagen därpå flyttar jag till Dalsland.

Gråter!

Nu är jag ledsen. Jag skulle äntligen beställa min suspender från Agent Provocateur. Jag har sålt min korsett för att kunna ha råd, men jag ville vänta till det att jag fått mina pengar av tjejen som köpt korsetten. Fan. Jag skulle inte ha gjort det. Nu hade AP sin rea, och suspendern är slut! ååh jag blir så deprimerad. Den var så perfekt! (nu får jag istället hålla tummarna för kommande kollektioner) (alt. kika på ebay. fanfanfan)

Said.

Jag kom just hem. Egentligen ska jag inte sluta förrän om 5 minuter, men Mats lät mig gå 30 min tidigare. Dock öste regnet ner då, men som tur var så fikade min taxi-kompis just då, så han körde mig hem. Just då känns det helt ok att jobba natt. Fast just i natt har varit väldigt lugn. Fulla kunder kunde jag räkna på min ena hand, vanligtvis går det inte alls. Väldigt skönt.