Ett år och 2 månader sedan jag benämnde dig som mannen i mitt liv, och varje gång jag tänker på det så står jag fast vid det. Jag vet inte varför.
Framför mina ögon öppnar sig vägen hem till dig. Äntligen på väg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar