Jag tröstade mig själv med mjölkchoklad efter allt besvär idag.
Innan jag gav mig på mjölken så försökte jag göra en god avokadoröra, men misslyckades fatalt då avokadon var hård. Jag stod där och försökte mosa i en halvtimme innan jag brast ut i gråt för den jävla avokadon och min ömma fot. Det var för övrigt foten som gjorde mig på ett sådant humör som behövde tröst.
Jag gick till skolsystern på morgonen, trött på att vakna upp om nätterna med en ond fot. Hon bad mig att gå till min läkarmottagning för att kolla upp det och sedan eventuellt få en remiss till röntgen. Sagt och gjort. Jag åkte till Amadeuskliniken, och läkaren blev stum när han såg min blå fot. Och som planerat gav han min en remiss till röntgen.
Väl på röntgen visade det sig att jag inte hade någon fraktus, utan fick istället en remiss till den ortoped som befinner sig på Amadeus på onsdagar. Så att, nästa onsdag, två remisser senare, kanske jag vet vad som är felet på min fot.
För att göra mig ytterligare lite mer glad ändock foten lyssnar jag på Eric Satie. Duktig pojk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar